Jag behöver en dosett

Ibland är jag nära att ta dubbel dos medicin, för att jag inte minns att jag inte tagit den, och ibland ingen alls, för jag tror att jag redan tagit den. Jag känner mig som en senildement gammal trasmatta som egentligen är inne på sista köret, men pga sentimentala själ får hänga kvar längst inne i garderoben för att man har något slags ”värde”.

Nu ska jag till arbetsförnedringen för ett möte mellan min något förvirrade, men trevliga jobbcoach, och mitt för tillfället hatobjekt nummer ett: ungdomshandläggaren L.

Förresten undrade Google ifall jag inte menade ”trosmatta”, för ”trasmatta” är tydligen inte ett ord…

Detta inlägg är publicerat i Vardag. Bokmärk permalink. Skriv en kommentar eller lämna en trackback: Trackback URL.

Skriv en kommentar

Din epostadress delas eller publiceras aldrig Obligatoriska fält är markerade med *

*
*

Du kan använda dessa HTML-taggar och attribut: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Subscribe without commenting