Egentligen kanske jag avundas lyckan

Jag kan tyvärr inte glädjas åt din lycka, det är bara din olycka som skulle kunna ge mig en vettig förklaring. Men trots att du ignorerar mig, och jag inte känner mycket för dig längre, så vill jag göra dig svartsjuk. Jag vill att du ska vara ledsen, för bara då kan jag känna mig normal, eller behövd.

Ingen människa behöver ta om hand, bara bli omhändertagen.

I förrgår bestämde jag mig för att köpa en trisslott. Jag vann flera gånger i rad, orkar inte berätta men ni kan läsa av ekvationen här: -25+(2*25)-50+(2*25)-50=-25 Kedjan tog slut idag, fredag den 13. I övrigt har det varit en turdag, fick ett samtal från en praktikplats jag sökt till och hon verkade väldigt angelägen om att få träffa mig för en intervju. Jag är grymt glad att jag lyckades skicka iväg ansökan tillslut, och beskedet både överraskade och gladde mig. Men jag måste trots det erkänna att jag kände mig grymt säker efter att ha skickat in min ansökan. Den var så jävla bra, och jag kunde inte för mitt liv förstå hur man inte skulle vilja anställa mig/ta mig an som praktikant.

Idag har jag i lyckoruset varit ute och handlat för mer än jag har råd egentligen. Tog lång tid på mig på H&M och prövade massvis med plagg, tjejen som stod vid provrummen skrattade åt mig för att jag sprang ut och in hela tiden. Det gjorde mig bara ännu gladare, att någon bjuder på sig själv, pratar med en och skrattar. Tillslut blev det en supermysig, tjock, mörkblå halsduk (som jag för övrigt sitter med just nu) och en ganska dyr, svart kofta. Hade egentligen inte tänkt köpa något mer svart, men jag blev så fäst vid den här. Känns bra att ha något fräsht att ha på sig till intervjun också.

Utöver kläderna så blev det en del ansiktsprodukter, och så passade jag på att handla två paket rulltobak. En bra dag helt enkelt, men gissa om jag har slösat lite för mycket.

En bidragande orsak till lyckan må vara allt kring varför jag la mig klockan fyra på natten med ett leende på läpparna. Jag vill för guds skulle inte bli förälskad i en norska, jag vet inte hur jag skulle klara det här med distansförhållande, jag skulle antagligen bli knäpp. Men just nu ser det inte bättre ut, för hon är en hemskt, hemskt fin tjej och vi har så kul när vi pratar och är lite småsöta sådär. Du vet, lite lekfullt söta där man är osäker på hur långt man vågar gå men ändå sakta börjar försöka beträda känslornas mark.

Men den här gången har jag lovat mig själv att inte ta ut något i förskott.

Detta inlägg är publicerat i Kärlek, Vardag. Bokmärk permalink. Skriv en kommentar eller lämna en trackback: Trackback URL.

Skriv en kommentar

Din epostadress delas eller publiceras aldrig Obligatoriska fält är markerade med *

*
*

Du kan använda dessa HTML-taggar och attribut: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Subscribe without commenting