Tjugofyra timmar kärlek

Folk som följer mina statusuppdateringar på facebook, eller som på senare tid, läser min blogg, måste bli väldigt förvirrade. Det är inte konstigt att folk frågar mig om det som i mina ögon är gamla relationer och draman, för det kommer alltid ett nytt. Jag är rädd för att analyser hur det kommer sig att det blir så, jag vill slippa få reda på att jag är känslomässigt hopplös, eller att mina känslor för den delen ens är falska. Men så är det, och min lidelse är densamma varje gång.

Tjugofyra timmar om dygnet, sju dagar i veckan, cirka trehundra dagar om året, är jag förälskad, kär, förtjust, eller diverse andra ord för dylika känslomässiga tillstånd. Resterande tid går åt till att bara vara något sånär småkåt. Jag undrar vad det handlar om? Kanske är jag helt enkelt en väldigt känslostyrd, älskande människa, eller  så är jag rädd för att vara ensam (sökande efter självbekräftelse), eller så är jag kanske helt enkelt bara keff.

Igår ventilerade jag lite med en god vän i alla fall, som jag lärde känna via Myspace för ett par månader sen. Det var väldigt skönt och jag känner mig lite gladare idag, hon gav mig precis lagom mycket bekräftelse och synpunkter på situationen, vilket på en osäker person som jag har en väldigt lugnande effekt. Igår frågade till och med pappa om jag var ledsen, han tyckte jag såg ut att vara det, men jag svara nej för jag hade inte förstått att jag var ledsen än. Han brukar aldrig märka sånt, eller i alla fall inte fråga, så det måste ha varit riktigt illa.

Just nu är jag lite nervös för att mina farhågor ska besannas. Jag vill inte skrämmas, det är verkligen inte meningen, men hon verkar ha blivit lite rädd. Äsh, jag släpper det nu. Vi får se helt enkelt, det är onödigt att gissa. Och för att att förvirra ännu mer: Det här är då alltså inte den personen som jag tidigare talat om när jag har känt mig ignorerad, och det är inte hon jag träffade via Myspace förut (mellan skåne-tjejen, psykfallet och diss-tjejen), utan den nya, och hon ignorerar mig bara kanske, för saker blev lite komplicerade. Öh…