Sea within a sea

Skrivet: 23:29 17 december, 2009 | Kategori: Kärlek, Pyskhörnan

Jag önskar att jag lättare kunde släppa taget om människor, lika lätt som dem rycka på axlarna, rätta till luggen och gå vidare. Istället snöar jag in mig på dem, stör mig, blir irriterad, väntar på en ursäkt. Men ursäkten kommer aldrig komma, för de tar dina känslor med en klackspark.

Jag har frågat mig själv ett ganska bra tag om jag är lycklig nu, om mitt liv är som jag velat ha det. Jag har inte hunnit svara på frågan, inte hunnit känna efter, knappt ens hunnit tänka. Men för en timme sedan stod jag i fönstret och en gammal bekant känsla trängde sig på. Det är så enkelt, så skört – livet. Ett litet steg. Ett litet språng. Sedan åtta våningar fritt fall mot den snötäckta asfalten mot en säker död. Jag har så svårt att greppa det, hur ett litet språng kan vara skillnaden mellan livet och döden – enkelheten gör det hela så frestande.

Frågan som alltid närvarar i baktankarna är om det är värt det. Är det värt att bli upprörd över hur vissa beter sig mot dig? Är det värt att vara ledsen över huvud taget? Livet är enkelt att genomskåda, det brukar se ganska likt ut för de flesta, principen är enkel: man föds, man lever, man dör. Men döden är hittills en outforskad mark. Och det har en viss spänning.

Jag vet att jag tänker bara så här nu. Om jag hade ett hårburr på kudden bredvid min, som jag kunde köra in fingrarna i och kamma med handen, och överraska med en present, gå med i vinterkylan, sitta med en filt och ha tända ljus med – då skulle jag antagligen resonera annorlunda. Men när jag idag anförtrodde min grupp om att jag gett upp tjejer, att jag är för konstig, att det inte fungerar, så avbröt en tjej mig och sa på ett ungefär: ”Ursäkta, men jag måste bara helt ärligt säga – du verkar inte ha gjort något fel. Du tycks bara falla för helt störda tjejer”. Det är nog sant, för jag känner mig för obekväm i sällskap med normala.

Men ändå, som jag så fint blev kallad i en kommentar här, så är jag nog en rätt avancerad person.

The Horrors – Sea Within A Sea
The Horrors – I Only Think Of You