Yeah! Oh, Yeah!
Skrivet: 22:51 8 december, 2009 | Kategori: MusikIdag har jag inventerat några beställningar med vårens kollektioner. Det känns bra, snart vår, och den metrologiska definitionen av vinter har inte ens nått oss i Stockholm än.
Jag har upptäckt världens bästa låt. Den har legat på min dator i säkert två år, men jag har inte lyssnat på den förens förra veckan, och nu är jag på gränsen att spela sönder detta fantastiska verk. I själva verket är det en cover, bland alla covers, på Merge Records jubileumsskiva SCORE! 20 Years of Merge Records: THE COVERS!
Originalet är skapat av The Magnetic Fields, men det blir helt överflödig information för det här är den enda versionen du kommer behöva höra. Den framförs av den åldrade, spröda rösten från Tracey Thorn tillsammans med den svenska sångaren Jens Lekman (vars prestation till en början kan framstå som medelmåttig, men han växer medan du förälskar dig i Traceys röst och börjar memorerar varenda textrad).
Tracey Thorn & Jens Lekman – Yeah! Oh, Yeah!
Texten, från originallåten: (Jens i kursiv text)
Are you out of love with me?
Are you longing to be free?
Do I drive you up a tree?Yeah! Oh, yeah!
Do I drive you up the wall?
Do you dread every phone call?
Can you not stand me at all?Yeah! Oh, yeah!
Though I need you more than air
is it true you just don’t care?
Are you having an affair?Yeah! Oh, yeah!
When we met I thought
money was everything
so I let you buy the house,
the cars, the ring
but I can’t take your perpetual whining
and you can’t singI though if we live apart
we could made a brand-new start
Do you want to break my heart?Yeah! Oh, yeah!
I’ve enjoyed making you
miserable for years
found peace of mind in
playing on your fears
How I loved to catch your gold
and silver tears, but now my dearWhat a dark and dreary life
Are you reaching for a knife?
Could you really kill your wife?Yeah! Oh, yeah!
Oh, I die, I die, I die!
So it’s over, you and I
Was my whole life just a lie?Yeah! Oh, yeah!

att kalla magnetic fields version överflödig känns väl inte helt motiverat.
för det första: den förmedlar mer känsla än covern.
för det andra: vad vore jens lekman utan stephin merrit? hela hans sångstil är ju byggd på merrits röst.
Smaken är som baken… (= Full av skit)