terapitorsdag

Torsdagar är kanske den dagen i veckan jag ser mest fram emot. Jag vet att mitt liv redan är väldigt sorgligt, och det här får det antagligen att låta ännu mer sorgligt, men det är helt sant: då har jag nämligen gruppterapi. Efter att ha gått i det med någorlunda samma personer under en väldigt lång period har jag inte bara lärt mig mycket, utan de har också blivit en del av mitt liv.

Nervositeten som fanns där det första halvåret är helt bortblåst, och nu ett och ett halvt år senare brukar vi ha riktigt kul. Det blir som ett gäng bra kompisar som du bara får träffa en gång i veckan, och inte alls under säsongsuppehållen. Vi har egna internskämt och roliga historier, och allt det blandat med det allvarliga.
Det är otroligt bekvämt att ha några som man kan prata helt öppenhjärtet med, som alla bryr sig och kommer med egna synpunkter och förslag, stöd eller råd, som man i nästa stund kan sitta och gapskratta med.

Därför gillar jag torsdagar :)

Nyss kom jag att tänka på ett bra band jag nästan hade glömt bort. Väntar på att en person ska ladda upp deras skiva åt mig (måste specialbeställas via Japan-importörer och kostar skjortan) om jag inte tröttnar på att vänta och köper den via iTunes istället. Här är iaf en fantastisk låt av dem:

det ständiga behovet

Jag har försökt så många gånger och sen gett upp, men behovet finns alltid kvar. Ibland behöver man någonstans att ventilera, men denna gång ska det vara för min egen skull och inte för att bli en rikskänd bloggdrottning. Försöket i våras slutade med för mycket press, och det blev för mycket med arbetslöshet, skola och tillslut sjukskrivning.

Nu ska jag skriva om det jag känner för, så det lär bli mest om social fobi, att inte vilja leva, söt twee pop och mörk shoegaze, konst och förstås med inslag av min oöverträffliga humor!

Vi hörs.

Belle and Sebastian – Stay Loose